30. jun, 2017

Sator 2017 - fortfarande Sveriges hårdaste band.

Sator var det första rockbandet för mig som var jämnårigt. 1988 var jag tjugotvå. Basist sedan 1983 och alla favoritband, artister, hade varit äldre än jag fram till dess. (Noice tänker du men dom var inget för mig, vila i frid Hasse Carlsson). 

Och blev tipsad av någon musiclover troligen på Ritz, att "du måste kolla in Sator och skivan Slammer, ett band från Borlänge, sjukt bra". Det gjorde jag. Jag älskade Ramones sen Leave Home, punken, hårdrock, och det gjorde nog Sator med, men på Slammer hade de liksom 1988 hittat ett slags hybrid av allt det och lagt till syntar, med en ohygglig ilska, driv, sväng, som gjorde att jag bara knockades.

Grabbarna var i min ålder. Det var inte lätt. Jag menar man var ju sjukt imponerad. Efter Slammer kom Stock rocker nuts, jag såg dom på Gino, och det var rocknroll i 180!

Efter albumet Stereo 1995 vet jag inte vad som hände. Som Kent säger i intervjun: "Oasis blev det heta" och det kommer nya band hela tiden. 

2011 kom den fantastiska "Under the radar". Hur bra som helst. Den och Slammer är mina favoriter med Sator. Syntarna är borta men vilka låtar! Okej, sex år sedan den kom.

Idag turnerar dom som tusan, även som trio. Live är dom nog fortfarande Sveriges hårdaste band. Jag menar - konkurrenterna Hellacopters (lagt av) och Electric Boys ligger lågt så...

Jag åkte till Djurgården för att träffa Kent Norberg innan bandet skulle soundchecka. En hektisk dag. När jag kom ut på Strandvägen slg det mig: SATAN det är samma kväll som Allsång på Skansen har premiär! Parkeringsplatser var bara att glömma.

Körde ut till Valdemars udde och fick den SISTA p-rutan! 25 kr/tim...Klockan vara bara 15.15. Allsång på Skansen var orsaken. Kent Norberg satt i trafiken vid Nybroplan...

Medan jag promenerade mot Gröna Lund och hörde Tomas Ledina soundchecka Sommaren är kort, på Skansen och ville jag bara kräkas. Vad vet den mannen om rocknroll? Han är på låtsas om ni frågar mig.

Sators turneledare Mimmi ringde upp. Om hur vi skulle ordna intervjuplats och ta in mig backstage. Hon hade varit med förr, det hörde jag. Jag och Kent hade fortfarande ingen intervjuplats. Nervöst. Sators hotell låg på Söder. Annars är hotell en bra intervjuplats, de har ju sina konferensrum, m.m.

Medan jag väntade i Presscenter utanför Grönan så träffade jag Sators trummis Micke med sina barn. Han väntade också på Mimmi. Trevlig som alla trummisar! Hon delade ut ackkrediteringar och fixade in mig genom huvudentren. Vi gick mot scenen och Mimmi tog oss in backstage. Och till slut så satt jag i Sators loge med Kent Norberg, som hade kört från Göteborg hela dagen.

Om jag låter stressad så beror det på att vi hade avsatt tid till kl 17 då Sator skulle soundchecka enligt kontraktet, och Gröna Lunds avtal är inget som er käre podcastproducent rår på...

Kent var som tur var, inte minsta stressad, vilket var skönt för mig. En trevlig ärlig kille som vigt sitt liv åt rocknroll.  

Här får ni Kents historia om Sator, bli basist i The Boys, och om hur det är att vara landets hetaste band och vinna en Grammis. Enjoy!