Dagbok från poddinspelningarna

8. maj, 2019

Debuten "Bitterfittan" kom 2007. Självklart läste jag den. Knockades. Trött som jag var på Lundell och Strindbergs kvinnobekymmer så fick jag äntligen läsa om en familjemamma som kände likadant som dem och stack ifrån allt. Läs den och alla andra böcker, lyssna på intervjun. Kärlek och respekt!

11. apr, 2019

Ett stort speciellt Tack till ljudtekniker Björn Jonsson!!!

Som ni hör i intervjun upptäckte jag och Janne Borgh The Alarm 1982. Janne såg dessutom bandet live 5 ggr!

Jag ber om ursäkt för att starten på intervjun med Mike låter brutal. Det beror på tekniken som inte spelade in våra hälsningsfraser etc. Vi kommer in när Janne och Mike diskuterar "Change" albumet (fjärde) och Mikes känslor om skivan och att legenden Tony Visconti producerade den. Ja ni får höra själva. 

The Alarm kanske aldrig blev nästa Clash eller nästa U2 som musikbranschen trodde. Men fram till Raw 1991 så hade dom alltid några fantastiska sånger på varje skiva. Och det är dom som ni kan höra i intervjun. Ha en trevlig lyssning!

Best regards from Mike, Janne, Thomas.

 

8. mar, 2019

Vi träffades på Ritz 80-tal,  och lärde känna varandra typ 1994 då Micke hade ett band som hette Bloom. Han gör soloskivor och producerar andra. Trots att den äkta rocknrollen idag ofta får backa till förmån för Melodifestvalen, DJs som blir stjärnor, hiphop, barngrupper som Dollys, dansband, så får Micke fortfarande producentuppdrag, i nuläget åt danska superbandet The Sandmen.

Fortsätta på sin resa som påbörjades på 80-talet och inte ge vika för att sälja ut sig - så kan man sammanfatta Micke Herrström.

31. jan, 2019

Jag var bara 14 år. Lustans Lakejer uppträdde i SVT. Casablanca tror jag programmet hette. Eller Chrome? Skivan Uppdrag i Geneve hade kommit. Bandet var världsvana, eleganta, stiligt klädda, med sånger om det vackra livet. De intervjuades. 

Jag tror de spelade Stilla nätter i Clichy. Skivan köptes. 10 hits, 10 kanonlåtar.

Jag köpte debutskivan på Domus i Skärholmen kort efter. Nästan lika bra.

En plats i Solen, också bra. Jag såg Lustans live på Ritz. 

Och det bara fortsatte. Till sist fick jag chansen att träffa Johan och fråga om allt jag undrat över.

Lyssna på en musiker som varit med sedan 1980. Well done. 

Under intervjun frågar jag om baksidan på skivomslaget ni ser här:

27. sep, 2018

Som ni hörde i intervjun så var jag alltså förband till Tant Strul 1983, efter att ha spelat bas några månader. Troligen var det Kajsa som ordnade giget eftersom hon jobbade extra på vår fritidsgård där vi repade och träffade henne. Vi valpiga sjuttonåringar tyckte ju såklart att hon var en kanontjej. Hon hade ju spelat in skivor, varit med i tv och sånt.

Kajsa skriver även förträffliga romaner som ni borde kolla in. Hon är en komprimisslös musiker som fortsätter att skriva musik vad som än händer.

Det kändes skönt att sluta cirkeln efter att ha träffat henne en gång 1983, och nu sågs vi en andra gång. 

Av hennes favoritskivor så ångrade hon sig och valde ut Sticky Fingers istället för Beggars banquet. Så nu vet ni det !